Att planera inför förändring

12.01.2021 kl. 09:05
PÅ BORDET. Att leda förändring – det kursnamnet klingar bekant sedan årtionden, men sällan har det väl varit så brännande aktuellt som nu med både pandemin som är över oss, och demokratins kris, vars kulmen (får vi väl innerligt hoppas!) skådades i USA för ett tag sedan. Katja Salojärvi på Norr om Stan drömmer om att fostra nya generationer som bygger en bättre värld.
Text: Katja Salojärvi
Foto: Joanna Lindén-Montes
 

Vad är viktigt? Vad, av vår verksamhet, är betydelsefullt i dagens värld, och kommer samma saker att gälla imorgon? Om ett år?

Min organisation, Norr om Stan, sysslar med att stöda fritidsverksamhet på svenska, via tre olika kanaler:

  1. Genom att stöda medlemsföreningarna i deras verksamhet, bl.a. informationsspridning

  2. Genom att ordna ett brett utbud av olika klubbar, kolonier och kurser för alla åldrar

  3. Genom att aktivt medverka i olika nätverk som stöder svenskspråkiga strukturer

Den verksamhet som tagit mest stryk under pandemin är, naturligtvis, den verksamhet där folk hade träffats. Både medlemsföreningarna och NoS har tvingats inhibera körsång, teatrar, klubbar och kurser. Och vad är det folk saknat mest under pandemin? Jo, att kunna träffas!

Redan innan pandemin var psykiskt illamående och ensamhet närmast folksjukdomar, som förekom genom så gott som alla åldrar i det finländska samhället. Diverse indikatorer visar nu att det knappast förbättrats av att större delen av livet satts på distans. Skärmar ersätter inte social interaktion – även om de naturligtvis är ett bättre alternativ än total isolation. Men för att må bra behöver vi andra människor. Och för att må riktigt bra, behöver vi känna oss behövda. Och just där tror jag att vårt samhälle fallerat. Då fel sorts individualism sprider sig och skärmtiden slukar så mycket av vår tid att vi har färre starka och betydelsefulla sammanhang, börjar vi må sämre. För vem behöver mig, om jag mest sysslar med att scrolla, skjuta eller odla i en virtuell verklighet?

Till min favoritläsning på sistone har hört rapporten Barnets tid. Arbetet för en nationell barnstrategi 2040 (Statsrådets publikationer 2019:5). Av de sju punkter som presenteras i åtgärdsförslaget för ett barnvänligare Finland, är ökad gemensam tid för familjerna punkt nummer tre. Punkt ett är trygga vuxna och punkt två social gemenskap och samhörighet. Här tror jag vi ganska långt finner svaret på frågan om vad som är viktigt, för barn såväl som för vuxna.

Ökad tid för familjen har ju under 2020 förverkligats med råge, och trots att det säkert inte finns en enda barnfamilj där det skulle ha varit idel rosor genom distansveckorna, påstås det dock att samhörighetskänslan inom de flesta familjer ökat. Dessvärre har den påtvingade närheten också skapat problem för många, och ökat problemen i de familjer som redan haft det kämpigt. Här hade trygga vuxna och en stark social gemenskap säkert kunnat rädda en hel del. 

Glädjande är då också statsmaktens strävan, att i allt högre grad kanalisera understöd för att kunna erbjuda barn hobbyverksamhet i skolorna genast efter skoldagens slut. Med trygga vuxna och socialt sammanhang. Samhället börjar vara där som Norr om Stan startade för snart 20 år sedan.

Vad är då nästa steg? Om vi vill motverka ensamhet och psykiskt illamående och kunna ge så många som möjligt en känsla av att vara behövd, tror jag att tredje sektorn har väldigt mycket att ge samhället. Rykande aktuellt vore att plocka upp och engagera de ungdomar som inte fått gå i närskola många veckor sedan mars, och ge dem meningsfulla sociala sammanhang, till exempel som klubbledare för yngre barn, som tidningsläsare eller promenadsällskap för äldre – egentligen vad som helst som tar dem utanför hemmets väggar och ger dem tillgång till social kontakt. Här tror jag att tredje sektorn kunde locka med morötter som arbetserfarenhet (bedömt intyg att foga till cv:n!), sommarjobbsmöjlighet, kanske rentav studiepoäng… och inte minst sakkunnig introduktion, handledning och stöd i verksamheterna. Genom någon större gemensam satsning, kanske…?

Jag drömmer om att vara med och fostra nya generationer som har intresse av att bygga en bättre värld än den vi sitter i just nu. Unga som vet att de behövs, och som ser värdet i att jobba för det gemensamma bästa. Som tror på demokratin, och inte är rädda för att ta upp kampen mot lögner, nättroll och segregation. Vi har en lång väg att gå, känns det, men vägen går att skönja. Tredje sektorns verksamhet har redan länge varit en föregångare, och det är trots allt med både stolthet och tillförsikt jag planerar vidare, inför ännu ett verksamhetsår som med största sannolikhet INTE kommer att motsvara verksamhetsplanen, men antagligen, trots det, blir värdefullt.

Katja Salojärvi är verksamhetsledare på Norr om Stan, och saknar personliga möten och närkurser alldeles väldigt just nu. Privat känner hon sig behövd bland annat som tränare för nybörjarjuniorer i karate.

Läs också

På bordet: Coronaårets bokslut, av Malin Lindholm

Ingången: Hur nätverkar man i coronatider, av Mari Pennanen

85841_t.jpg

Fem lärdomar jag tog med mig från Sicilien

BLOGG. Vad lär man sig på kurs i teambuilding? Andrea Södergård på Röda Korset Åbolands distrikt listar fem saker hon tog med sig från Erasmus+-kursen i Italien.Läs mera »
03.04.2023 kl. 11:53
80634_t.jpg

En pigg 100-åring, ständigt i rörelse

BLOGG. Tålamod, ödmjukhet och djupandning. Det har krävts av Karin Lassenius som till stor del på distans började på ett nytt jobb på Samfundet Folkhälsan. Nu är det implementering av den nya strategin som driver arbetet framåt.Läs mera »
01.02.2022 kl. 10:01
80389_t.jpg

Hur har Ledarskapsakademin lyckats förverkliga sin vision?

PÅ BORDET. En hög ambitionsnivå gällande kvalitet och att inte kompromissa med någon del av helheten. Nora Ridgewell reflekterar över kärnan i Ledarskaps-akademins verksamhet som i år fyller 10 år.Läs mera »
11.01.2022 kl. 00:26
79885_t.jpg

Vem är förbundets målgrupp?

PÅ BORDET. Ett förbund kan behöva kommunicera till en brokig skara målgrupper bestående av privatpersoner, föreningar och distrikt. Hur undviker man fenomenet trasig telefon och når ut med rätt information till rätt personer? Tuuli Solhagen på Natur och Miljö reflekterar kring målgruppstänk.Läs mera »
23.11.2021 kl. 15:11
79580_t.jpg

Lugnet efter deadline

PÅ BORDET. Det skulle vara skönt att jobba på en tidning som bara kom ut en gång i månaden, tänkte jag ofta på den tiden jag jobbade på en dagstidning. Efter ett knappt år på Svenska Trädgårdsförbundet och som ansvarig redaktör för Trädgårdsnytt kan jag konstatera att verkligheten inte riktigt är sådan som jag trodde.Läs mera »
02.11.2021 kl. 07:18
79182_t.jpg

Digitala verktyg ger nya möjligheter

PÅ BORDET. Då vissa svänger sig med de nya digitala verktygen med vänster hand känns det för andra som ett stort svart hål man förväntas hoppa in i. Ira Vaskola skriver om hur de på Tekniska Föreningen i Finland tänker kring inkluderande verksamhet efter pandemin. Läs mera »
05.10.2021 kl. 08:30
78757_t.jpg

Namnbyte för att professionalisera verksamheten

PÅ BORDET. Regnbågsallians Svenskfinland är det nya namnet för organisationen som tidigare hette Regnbågsankan. Verksamhetsledare Ida Boucht påminner om att regnbågspersoner finns överallt och att också förbund bör se till att de känner sig trygga inom verksamheten.Läs mera »
03.09.2021 kl. 10:18
77983_t.jpg

Det gäller vår framtid

PÅ BORDET. Sydkustens landskapsförbund arbetar för att främja utbildning och kultur på svenska. Konkret handlar det om att påverka, utbilda, samarbeta och lyfta upp frågor till diskussion, skriver direktör Christel Björkstrand.Läs mera »
01.06.2021 kl. 14:45
77553_t.jpg

Varför behövs god förvaltning i föreningar?

PÅ BORDET. En positiv aspekt av pandemin är att vi har varit tvungna att ta ett digisprång och utvärdera vår verksamhet ur en ny synvinkel. Det gäller våra styrelser, fullmäktige och alla som jobbar med förvaltningsfrågor. Nu är det dags att tala om god förvaltning, skriver Kari Huhtala på Finlands Svenska Andelsförbund.Läs mera »
06.05.2021 kl. 07:48