Text: Robert Nilsson
Finansministeriet lanserade i mitten av mars sin utredning: Beviljande av statsbidrag för organisationers medelsanskaffning värt att överväga, om huruvida statsunderstöd skulle kunna användas som ett sätt att stödja tredje sektorns aktörer att starta upp egen fundraising eller inte. Utredningen slår fast att det inte finns några juridiska förhinder i att statsunderstöd används för detta (under vissa förutsättningar). Dessutom ses det som en nödvändighet att statsunderstödsprocessen till sin helhet utvecklas i och med de förändringar som hela samhället genomgår.
Förbundsarenan bjöds in till arbetsgruppen för utveckling av statsunderstödsförfarandena vid understöd till organisationer och har i arbetet där representerats av ordförande Viveca Hagmark (Läs hennes blogginlägg om uppdraget här).
Jag hade också förmånen att vara en del av den process som ligger till grund för utredningen som nu publicerats. Den processen har varit unik och dynamisk. En mängd aktörer från civilsamhället bjöds in att delta i direkta och konkreta diskussioner med Finansministeriets arbetsgrupp. I praktiken ordnades det workshops och kommentarsrundor. Framlagda förslag kommenterades av alla deltagare i processen samtidigt som nya förslag lades fram.
Slutprodukten, själva utredningen, är alltså nu klar. Den innehåller många bra förslag som jag menar kan komma att ha stor betydelse för civilsamhället. Till exempel att det ses som en absolut nödvändighet att det skapas enhetliga bedömningsgrunder bland de myndigheter som beviljar statsunderstöd för just etablering/utveckling av organisationers fundraising. Det får inte råda tveksamheter kring framtida bedömningar utan det ska finnas en klar och tydlig linje.
Åtgärdsförslag lämnades bort
Men det är uppenbart att de förslag som nu lagts fram inte kommer att vara till nytta för hela fältet. I processen påtalades det flera gånger att det fanns en risk med en del av de föreslagna åtgärderna. En risk för att vi skulle kunna hamna i ett läge där föreslagna stödåtgärder skulle komma att bättre gynna stora- och medelstora organisationer framom mindre. Vid workshops och kommentarsrunda föreslogs också många typer av åtgärder/stöd som även skulle kunna gynna mindre organisationer stort.
De flesta av dessa åtgärdsförslag togs dock inte med i slutrapporten. Anledningen var att arbetsgruppen (endast) fokuserade på tillämpligheten av statsunderstöd ur ett mer juridiskt perspektiv.
Den finska givarkulturen, att ge via donationer, behöver uppmuntras. Det är viktigt att människor ger till organisationer i tredje sektorn och det skulle därför vara logiskt att arbeta för och mot att den typen av givarbeteende uppmuntras. Således behövs det incitament. Ett sådant incitament skulle kunna vara att utöka möjligheterna att göra skatteavdrag för donationer. I dagsläget är möjligheterna för privatpersoner och företag att göra denna typ av avdrag mycket begränsade. Om detta sågs över och möjligheterna utökades så skulle det också mycket väl kunna leda till ökat givande.
Personligen tror jag att den åtgärd som hade kunnat ha kanske störst effekt och betydelse för hela civilsamhället, oberoende storlek på organisation, handlar om moms. När en organisation köper in en extern tjänst till verksamheten så måste organisationen även betala moms på tjänsten. Detta gäller även för tjänster som handlar om fundraising. Ett avskaffande, eller ens en sänkning, av moms som kan kopplas till inköp av tjänster av fundraisingkaraktär skulle på riktigt ha en stor betydelse. Tredje sektorns aktörer skulle då komma att spara stora kostnader.
Det kan absolut vara så att åtgärder, likt dessa två, som handlar om sänkning av moms eller skatteavdrag inte är möjliga att genomföra just nu. Samtidigt var det tydligt att många organisationer stod bakom den här typen av förslag och det var också uppenbart att dessa förslag blev hörda. Även om de lämnades bort i slutrapporten.
När det nu konstaterats att det inte torde finnas hinder för en tredje sektorns aktör att söka (och få) statsunderstöd för att kunna bygga upp en egen medelsinsamling så blir ju en logisk nästa diskussion den om hur givandet ska kunna öka. Det blir kanske till och med naturligt att fundera kring det där med moms och civilsamhället. Oaktat vilket så är utredningens förslag ett kvitto på att något stort håller på att hända. Civilsamhällets aktörer har fått höras och blivit hörda (åtminstone till viss del). Det är så här sektorsövergripande samarbete ska se ut. Mot nästa samarbete!
I bloggen Finansieringsfunderingar reflekterar, analyserar och informerar Förbundsarenans projektledare Robert Nilsson kring finansiering inom civilsamhället, och i synnerhet bland de finlandssvenska förbunden.