Text och foto: Mari Pennanen
”Ett stort plus med att vara ordförande är att man har ett stort kontaktnät. Jag upplever att jag vidgat mina vyer väldigt mycket under de här två åren som ordförande för Finlands Svenska Spelmansförbund. Själva ordförandeskapet är en ständig utmaning i att balansera olika områden, men det ser jag som ett plus. Ett minus är att vi inom förbundet är så utspridda, den geografiska aspekten gör att det blir dyrt rent ekonomiskt sett att driva verksamheten. Det är viktigt att styrelsen faktiskt träffas, den sociala biten är väldigt viktig. Spelmän är trevliga att ha att göra med och samvaron med spelmän ger väldigt mycket. På våra styrelsemöten så gör vi först det som ska göras, men så fort vi avslutar mötet är den första fiolen framme.”
Åsa Lillhannus, ordförande för Finlands Svenska Spelmansförbund, om att vara ordförande för ett förbund i Svenskfinland.
”Jag har arbetat som specialklasslärare i 25 år och då jobbat med människor som av olika orsaker haft det kämpigt i livet. När jag blev pensionär kom jag via omvägar in i Psykosociala förbundets verksamhet. Det är ett jobbigt område, men ack så viktigt att jobba för människor med psykisk ohälsa. Det är viktigt att vi har ett gemensamt språk och att vi kan finnas till och verka på svenska. Som ordförande är man ibland ensam med ansvaret och det är mycket att fundera på så man kan ställa de rätta frågorna. Det bästa är när jag får höra positiv feedback, att människor är nöjda med något vi gjort, och det är roligt när någon berömmer våra anställda. Vi får mycket positiv respons för vår tidning och för att vi till exempel genom insändare i dagstidningarna tar upp olika aspekter på psykisk hälsa.”
Christer Rönnlund, ordförande för Psykosociala förbundet, om att vara ordförande för ett förbund i Svenskfinland.
”Mitt hjärta slår för rörelsen. Uf-förelsen gav mig mycket i unga år, nu vill jag ge tillbaka. Min ambition är att göra något för den rörelse jag vuxit upp med. Som ordförande ska man akta sig, man riskerar att säga något som gör att man stöter sig med andra. Som ordförande får du inte vara en person som tar på näsan, det kan komma ganska klara åsikter emot en ibland. Jag har lärt mig att en del av det som sägs i stridens hetta ska man ta med en nypa salt, men ofta finns det en grund för kritiken och det gäller att se vad kritiken grundar sig på. Så gäller det att ta det lugnt, fundera och bättra sig. Paniklösningar brukar sällan vara bra. Vi har ändå väldigt många medlemmar och föreningar inom FSU och det skulle ju vara otroligt om alla var av samma åsikt.”
Niclas Sandnabba, ordförande för Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU, om att vara ordförande för ett förbund i Svenskfinland.
