Text: Mari Pennanen
För någon månad sedan utsågs Finland till världens lyckligaste land i en FN-rapport. Det var säkert fler än jag som tvivlande höjde på ögonbrynen åt de första rubrikerna. Ämnet har diskuterats och många olika orsaker till framgången i rapporten har presenterats: små inkomstskillnader, frihet, trygghet, institutioners pålitlighet, utbildning och hälsosamt förhållande mellan arbete och fritid är några av dessa.
Allt detta påverkar säkert känslan av lycka, men jag tror att en av de största orsakerna till att vi är lyckligast i världen är att vi har känslan av och möjligheten till att påverka vårt eget liv och vårt samhälle. Finland brukar kallas föreningarnas förlovade land och det är via olika föreningar och organisationer som de flesta finländare påverkar sin omgivning. Det är via föreningar och organisationer som folk hittar vänner, mening och samhörighet. Via föreningar och organisationer känner vi oss helt enkelt som en del av samhället.
Finland är uppbyggt av människor som organiserat sig i föreningar. Föreningarna har sedan bildat förbund och idag har vi i Finland och speciellt i Svenskfinland starka, livskraftiga förbund och centralorganisationer som bidrar till att föra föreningslivet framåt. Från olika håll hörs det hela tiden att vi lever i en tid av snabb förändring. Det betyder att också förbund och föreningar måste fundera på sin roll och sina sätt att verka. Men jag är säker på att så länge vi har ett livskraftigt medborgarsamhälle där en stor del av befolkningen upplever att de kan och får vara med och påverka så är vi i Finland fortsättningsvis lyckligast i världen. Oberoende om någon rapport säger det, eller om det bara känns bra i magen att gå till nästa evenemang, aktivitet, möte eller träff med andra likasinnade i föreningen eller förbundet.
Mari Pennanen är verksamhetsledare på Svenska studieförbundet.
Läs också
Ingången: Sprittande eller segt strategiarbete
På bordet: Förändringens vindar
