Magasinet innehåller både info om många aktiva föreningar i Helsingfors och Vanda liksom artiklar med föreningsanknytning. Dessutom finns det plocksidor för alla intresserade av svenskspråkig föreningsverksamhet.
Det händer på svenska postas till alla hem i Helsingfors och Vanda där minst en person är registrerad som svenskspråkig. Magasinet kan också läsas här: issuu.com/norromstan
Bakom magasinet står organisationerna Norr om Stan, Föreningen Luckan, Förbundsarenan och Sydkustens landskapsförbund.
Magasinet har möjliggjorts genom finansiering från Stiftelsen Tre Smeder, Aktiastiftelsen i Vanda, Svenska folkskolans vänner, Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse, Föreningen Konstsamfundet, Waldemar von Frenckells stiftelse och Svensk Förening i Åggelby.
Ur innehållet:
Katja Salojärvi: ”För att traditioner, utrymmen, föreningsaktiva, hugade klubbdeltagare, språktörstiga invandrare, flerspråkiga barn och gemenskaps- eller hobbysökare i alla åldrar ska hitta varandra, ville vi ge ut en gammaldags hederlig pappersprodukt. En både informativ och inspirerande källa till föreningskunskap, som förhoppningsvis blir långlivad. Samtidigt vill vi skapa en gemensam grund att bygga vidare på: vad kan, vill och bör göras tillsammans? Hur har de gjort som lyckats hålla igång, med verksamhet och aktiva? Vad kan vi lära av varandra, och hur kan vi hjälpas åt? Dessa frågor ser vi fram emot att bearbeta tillsammans, på svenska!”
Matias Österberg: ”I många föreningar är bildningsaspekten systematiskt införlivad som en del av verksamheten och det finns en skicklighet i att skapa tillfällen för både lärande, fortbildning och självförverkligande.”
Föreningslivets betydelse för samhällsutveckling och demokrati synliggörs ofta. Men hur kommer bildningsaspekten fram på ett mer personligt plan? Vad är det en lär sig genom att vara engagerad i ideella föreningar? Vi frågade några föreningsaktiva.
Karl Norrbom: ”Idag, många år efter flytten, blir jag lite stött när jag hör hur yngre svensk- och tvåspråkiga visar föga intresse för föreningslivet. Samtidigt, ju äldre jag blir, tenderar jag vifta bort det som ungdomlig ansvarslöshet. Mycket - alldeles avgörande mycket av samhället (det finlandssvenska) - bärs ju upp av föreningarna.”
Bland föreningsmänniskor hör man ofta att det är svårt att hitta frivilliga för olika förtroendeuppdrag och att medlemsantalen dalar. Samtidigt är det tydligt att just föreningsliv behövs för att både individer och samhälle ska må bra. Hur ska föreningar göra för att hänga med? Mari Pennanen har skrivit om det.
